Magnus Johnson: Det mest spännande slutspel jag upplevt

Även med ett par dagars möjlighet att smälta intrycken från helgens SM-slutspel så håller jag detta som det mest spännande och mest gastkramande av alla slutspel jag upplevt - och då har jag ändå varit med på något sätt vid minst 30 tillfällen!

Vem kan glömma matcherna mellan Clan och Alingsås som inte bara gick till tre matcher utan faktiskt till fyra då det behövdes en extra serie för att skilja lagen åt och William Berggren tvingades gå upp och sätta en dubbelstrike i sista rutan för att ta sitt lag till final. Och då hade han redan gjort precis samma sak i serien innan för att tvinga fram en avgörande serie!

Och när det i sammanhanget ganska oprövade kortet i Spader Dam Emma Halttunen visade att hon till och med var Spader Ess med lika avgörande insatser som Williams och dessutom en iskallt utförd 300-serie i serie två. Som om inte det räckte så satte hon en avgörande dubbel i sista rutan i tredje för att rädda Spaders enda poäng. Skulle X-Calibur kunna ta en fem-nolla i sista och få finalen till förlängning? Mycket talade för det men återigen satte Emma punkt på X-Caliburs drömmar om en skiljeserie genom att avgöra serien med en dubbel i sista rutan vilket hon var tvungen att göra!
Supportrarna var som vanligt en stor tillgång för lagen och för stämningen och gör nog att spelarna vid vissa tillfällen överträffar sig själva - inramningen är helt enkelt magisk!

Har det någonsin varit så spännande och täta matcher som i år? Svårt att säga för innan vi införde det system vi har i ligan numera var ju formatet "spela fyra serier var, lägg ihop de 8 spelarnas resultat och se vilket lag som har slagit högst total och det laget har vunnit matchen punkt och slut. Med andra ord hade man ingen aning om hur matchen slutat om det var riktigt jämnt. Innan det fanns datascoring och istället manuellt skrivna protokoll så var det allt som oftast felräknat och man var tvungen kontrollräkna så det kunde ta minst en halvtimme att få veta vilket lag som verkligen vunnit en match.
Vårt nuvarande format är genialiskt och gör matcherna åtskilligt mer spännande och framför allt - man kan hänga med hur matcherna utvecklar sig. Och man kan dessutom göra det hemifrån via livescoring!

Hur ska lagen som inte gick till söndagens final komma ikapp och ta nästa steg? På damsidan är väl det tråkiga svaret att det kanske helt enkelt inte finns tillräckligt med hårt satsande spelare så att det räcker till mer än två riktiga topplag? Och vad gäller herrsidan så känns det mer möjligt med tanke på att det poppar upp nya unga talanger som svampar ur jorden så kanske det kan komma konkurrens fortare än vi tror och från oväntat håll.

Magnus Johnson