Hoppa till sidans innehåll

Mitt bästa slutspelsminne – del 1

22 MAJ 2021 16:00
Under årets tänkta slutspelshelg har Swebowl bett några svenska bowlingprofiler berätta om deras bästa slutspelsminne. - Jag hade varit framme och pratat med SM-bucklan, säger Catharina Blixt Jeppsson.
  • Skapad: 22 MAJ 2021 16:00

Hammarby IF BFs rutinerade storspelare Susanne Olsson har spelat många slutspel men tycker att ett slutspel som spelades för 36 år sedan är det bästa minnet.

-Minnen som gjort stort intryck är såklart första gången vi, Sundbybergs IK, vann slutspelet, 1997. Det blev en stor urladdning då vi slutat som tvåa vid några tillfällen innan.

Men bästa minnet är från 1985, när jag deltog för första gången. Laget var BK Krysset från Skutskär, vi hade blivit flyttade för att spela i Div.1 Södra Norrland (tror jag benämningen var). Förstås var vi besvikna på den uppdelningen men det blev ju också en garanti för att vi skulle kvalificera oss för slutspel genom att gå obesegrade genom den serien. Delningen kom till stånd för att bredda dambowlingen i regionen.

Slutpelet gick i VM-hallen i Malmö, 20 banor på var sida och 4 i ett eget "annex". Vi lämnade Gävle med nattåg på torsdagen, snön låg fortfarande kvar, anlände Malmö på fredagen. Här var våren framskriden det var 20+ och sol. Spelet började på fredag em, 6 lag som möttes i en "serie", alla-mot-alla. Vi hävdade oss fint trots att vi fick stryk i de flesta matcherna, tror vi vann 1 i alla fall och hamnade inte sist. Själv hade jag över par i 4 matcher, den 5e hade jag mycket dåligt men då hade funktionärerna missat mitt namn så man behövde inte direkt skämmas för det. Sista matchen spelades på lördagen och SM avslutades med stor bankett. Hela söndagen blev ledig för rekreation, med besök i Köpenhamn och på fotbollsmatchen Malmö FF-IFK Göteborg.

Hela laget gjorde en fantastisk insats, och blev oerhört inspirerande att alltid ha slutspelet som mål för framtiden. Det blev 2 slutspel till med Krysset innan jag flyttade till Sundbybergs IK. I Sumpan blev det många slutspel mellan åren 1989 fram till 2008, tror vi missade en ett eller två under de åren. 

Men, som sagt, det har varit slutspelen som drivit oss, den urladdning man får när man bara spelar mot de bästa, tillsammans med sitt lag, är ju verkligen det roligaste på hela året.

Senior-VM guldmedaljören i All-event Tore Torgersen minns en utskällning av Team Pergamons grundare Alexander Kotton.
- Jag faller bara tillbaka till Kungsbacka, när vi mötte Force. Då fick vi faktiskt stryk, det var väl första gången. Då fick vi en redig utskällning av Alex där. Sen var det en kamp mellan hejaklacken som Force hade med sig och våran. Avtalet var att vår klack skulle vara tyst i fem rutor i skiljeserien. Sen gick de igång, det var inte riktigt vad de väntade sig, sen försvann de rätt fort när det väl började. Det var nog det som var det roligaste. Det var första gången vi var lite hotade. Jag vet inte hur tidigt Kungsbacka var. Det var inte jättespännande alltid, vi var ganska dominanta då, så det sitter lite fast.

Jag har många bra minnen från slutspelet. Det är mäktigt, det betyder ju mycket för väldigt många. Det är egentligen det enda läget när man inte bara spelar för sig själv utan också för de som har åkt dit. Det är det mäktiga. Jag brukar ha känslorna under kontroll men på ett slutspel är det svårt att koncentrera sig, det är så mycket som händer runt omkring. I Norge finns ingenting som är i närheten av ett svenskt slutspel. Det är väldigt annorlunda och väldigt mäktigt.

Europamästarinna, förbundskapten, skribent på Swebowl: Catharina Blixt Jeppsson har haft många titlar inom svensk bowling, och hon minns samma slutspel som Tore Torgersen, Kungsbacka 2004, men av andra anledningar.
- Till slut landar det ändå i slutspelet i Kungsbacka 2004. Det var Spader och vi i final och det var minst sagt irriterat, sådär som det bara kan bli i ett slutspel. Efter två matcher stod det 1–1 - jag tror att vi vann första och Spader andra - och det var dags för tredje och avgörande ...

Den matchen gick precis ALLT oss i händerna. Vi spelade oerhört bra, men vi hade också oerhörd medgång. Kunde det trilla så gjorde det det. Stod det en kägla kvar så nog sjutton kom det en annan rullande. Höll det på att bli hål så trillade en. Om tian gungade, så föll den. Vi hade 10–0 efter två och att vi skulle få stryk fanns helt enkelt inte på kartan.

Jag hade varit framme och pratat med SM-bucklan varje gång vi tränat i Kungsbacka före mästerskapet och vi var helt överens, den och jag - den skulle till ÖIS! Det var en underbar känsla att få lyfta den vid prisutdelningen, och det var ett underbart lag att spela i.

Serien fortsätter i morgon med: Mitt bästa slutspelsminne del 2.
- Det kommer jag alltid att bära med mig, säger Nina Flack.

Skribent: Markus Hegnelius
Epost: This is a mailto link

Postadress:
Svenska Bowlingförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 086996000
E-post: This is a mailto link

Se all info