Hoppa till sidans innehåll
Foto: Arne Forsell

Månadens mästare: Tomas Leandersson

08 FEB 2020 09:00
Den regerande seniorvärldsmästaren i Masters Tomas Leandersson är månadens mästare, och han har vunnit det mesta som finns att vinna. - Känslan är samma sak. Det är en sådan ära, en sådan känsla, säger han.
  • Skapad: 08 FEB 2020 09:00

Tomas Leandersson är en av Sveriges största bowlare genom tiderna. Team Pergamons 53-åring blev i somras världsmästare för sjätte gången när han tog VM-guld i Masters på Senior-VM i Las Vegas. Degerfors-sonen har vunnit guld på ”vanliga” VM fem gånger tidigare, ingen svensk har vunnit fler, men det är samma obeskrivliga känsla varje gång.
- Inte sådär rakt upp och ner med ord. Alla tävlar för samma sak, att vinna. Det är det vi håller på med. Bowling är inte en sport om resultat, det handlar om att vinna, vad man slår är ganska betydelselöst. Men att stå där uppe och höra nationalsången är obeskrivligt. Man blir lika rörd varje gång. Det går inte att beskriva. Det är få förunnat, säger han.

- Jag har vunnit allt man kan tänka sig, individuellt och i lag, det har ingen betydelse om det är ett hundra tusen svenska kronor i förstapris eller guldmedaljer i SM eller VM, känslan är samma sak. Det är en sådan ära, en sådan känsla. Man har lagt ner så mycket tid, och sin själ i det att när man lyckas…

- Många tror att man jagar medaljer, men det är drivet att vinna som finns där. Medaljerna är bonusen, det är det som är charmen med idrott, när man står där på prispallen, säger han.

- När man har kommit till landslaget är det en ny grej i karriären och många som har kommit dit har varit nöjda med att ha den blågula tröjan på sig. De har varit nöjda. Jag har aldrig haft den känslan, jag tror aldrig Martin Larsen heller har haft den känslan. Det finns allting någonting man kan bli bättre på, säger han.

Var kommer det här drivet ifrån?
- Jag vet inte. Det började väl redan i skolan. Det har man ju fått höra i efterhand, att jag kanske försummade min juniorlandslagplats. Jag var för hetlevrad helt enkelt. Men det var ju så man gjorde i lilla Degerfors där jag kommer ifrån. Idolerna man såg upp till sa en massa fula ord och sparkade i klotreturer och grejer. Jag hatade att förlora. Jag kunde sitta i omklädningsrummet eller en förlust och sitta och tjura. Det är där drivet finns, man blir inte nöjd. Det och en nyfikenhet att bli bättre.

-Man blev väl avplockad av bowlingbanan för osportsligt uppträdande någon gång. Men man växer upp. Man ser på de yngre idag och tänker på hur man själv var och så försöker man prata med de yngre och få dem på bättre tankar. Men om man tittar på en sådan som William Svensson, han har aldrig haft det, den attityden, han är grym. Det är roligt att se. Men han har det drivet.

- Jag har sett intervjuer med Stefan Edberg och Mats Wilander, och då har man fått intrycket att de är så lugna och inte ens säger ”flaska”. Men så står de ändå där och slår sönder racketar. Eller titta på Peter Forsberg, den där klassikern när MoDo förlorade och han knäckte klubban mot plexit i båset.

-Det är det där drivet, viljan att jag ska bli ännu bättre. Jag har aldrig satt upp något mål, som att jag ska vinna så här många medaljer. 

-Jag fick spela NM 1988 i Danmark, när jag var 22 år. Det var väl ingen jättesuccé, men Karl-Axel Dahlgren som var förbundskapten då, såg lite potential i några av de yngre spelarna. Det var kul att spela i landslaget men det var inte det som var målet. Jag hade aldrig haft något mål, jag har bara gått ner och försökt vara lugn och göra min grej. Resultatet har blivit rätt så bra ändå, säger den 5-faldige världsmästaren.

Tomas LeanderssonVad är det som har varit din grej?
- Det är väl mer grunderna, vara i nuet och spela. Vara cool, att inte tappa humöret när det går dåligt. Det har man brottats med hela tiden, även under tiden i landslaget. Nu är man 53 och blir inte lika förbannad när sjuan står, eller när 7 - 10, står på en fickträff. Man är lite coolare nu och vet att det finns en anledning till att den står där.

När man var 20, 25, kunde man knappt acceptera att tian stod kvar. Det gäller att lära sig att acceptera att det inte alltid kommer gå bra, att man kommer förlora. Så är det i psykologi, all idrott är minst 95 % psykologi. Det finns i allt, hur man tränar, hur man lägger upp sin planering, vilka klot man ska köpa.

Där har jag mycket att tacka min pappa för, han var ingenjör, och jag förde statistik på allt. Jag hade formkurvor, formsvackor, snittkurvor, jag kunde ändra min träning, redan i yngre dagar, efter statistik. Jag forskade mycket i mina egna grejer. Det är väl det här drivet man har, att man är lyhörd.

Sen hade jag lite tur också, till mina områden, Degerfors, kom Josef Wiener när jag var 14 år. Han gjorde banorna olika varje dag för att vi skulle lära oss att läsa banor. Vi fick aldrig leka, man blev tagen i örat om man gick ner och kastade med vänster eller någonting. Han hade alltid ett syfte med alla saker han gjorde. Alla tävlingar han hade i hallen fanns där av en anledning. Det där planterade någonting som gjorde succé hos mig.

Om det är någonting jag är bra på så är det banläsning. Den här banan skiljer sig från den här banan, och det kan jag tala om för mina lagkamrater. Det är också en sådan här grej, den landslags-generationen jag kommer ifrån, vi reste mycket tillsammans och lärde varandra mycket. Lite som en klubbverksamhet, vi spelade ihop oss. Kommer det nya spelare är det svårt med kommunikation: ”Den här banan svängde”. Vår generation var väldigt bra bowlare också, det ska man inte glömma bort.

Vad var det som var annorlunda då?  
Allting! Gud i himmelen. Men just det mentala spelet, många klubbar körde som man gjorde i USA och spelade ”pot-games” om 25 öre. Varje poäng du slog var värd någonting. Nu går folk bara ner och spelar, det var en krona förr. Man fick in den här tävlings-grejen.

Det var mer statistik förr, snittlistan satt ju alltid uppe på anslagstavlan. Miss-procenten var det som var den största farhågan. Kunde man komma ner under 0,5 % var det bra, stod det över 1 % kröp man ju ner under resultattavlan. Det är sådant där driv som visar ”jag ska bli bättre”. Det tror jag lite har tappats i bowlingsverige och världen. Nu går det ut på att skruva och slå strike, men att slå det näst bästa, att slå spärr är otroligt viktigt, säger Tomas Leandersson.

Vad är det som är likadant nu som då?
- Det mentala spelet. Det kommer aldrig att förändras. Det är viktigt att hålla den där kylan och räkna med att det blir fel ibland. Det kan vara svårt att acceptera det. Det dyker upp i de här lägena när det är för att vinna den här matchen, eller den här medaljen. Då kan de här slagen dyka upp, men det är inte det specifika slaget som avgör.

Det finns så många andra slag under resans gång som man kanske gjorde på grund av dålig inställning, slänger bort i frustration och sådant här. Det kommer aldrig att förändras.

Jag trodde själv inte på det där i början. Det var hokus pokus. Men så på någon föreläsning frågade de vad vi tänkte på. Då sa jag att jag tänkte på att ”jag kan inte påverka det som hänt, och det som ännu inte hänt”. Det är ju mentalt tänkande, man tänker vart klotet ska gå och analyserar slaget. Det är kanske därför man idag ser lite mer koncentration?

Du måste vara så fokuserad idag och ta så snabba beslut. Det är så få sekunder du ser klotet gå ner för banan, det gäller att analysera vad som händer och ta beslut efter det. Det kan se ganska tråkigt ut idag, men det har med utvecklingen att göra. Banorna förändras så otroligt mycket mer, bowlingen är så komplex idag. Du måste förflytta dig så mycket mer.

De pratar om ny teknik idag, men det är det egentligen inte, titta på Pete Weber. Det är dagens, det de kallar för, ny teknik. Det är bara att man har förfinat upp det, med hjälp av videoredskap och annat.

Bowlarna går väl lite mer på gymmet idag för att anpassa sig till den nya miljön. Vi ser väl lite mer skador än vad vi har sett tidigare i bowlingen. Vi bowlare är lite för slöa, vi har inte fått in det ännu, som man gör i många andra sporter, att vi måste träna fysik. Det är inte applicerat inom bowlingen ännu. VI lever kvar lite i 80-talstänket.

När det kommer kunder till mig och vill köpa klot säger jag nej ibland, ”du har redan det här och det här, det är bättre att du köper ett årskort”. Klotet är viktigt men det är inte en magisk kula. Det kan lika gärna vara en djävul. Det är inte lösningen att gå och köpa nya grejer.

Om du ska välja ut några av dina största ögonblick som bowlare?
- Jag vet inte. Jag har ingen aning. Alla har sin charm, det är så… jag menar… Första VM:et 1991 i Masters, jag var ursist och Josef Wiener var coach för Qatar och kom bort till mig: ”Spela längst ut på kanten, det kommer fungera”. Jag mattade ner en boll och satte världsrekord på 7 serier. Då var man så nöjd. Jag tog den enda medaljen på VM.

93 var ett otroligt år, när man tittar tillbaka på det. EM i Malmö, tyvärr missade jag guldet när Achim Grabowski snubblade in en strike. Vann World Games, sen åkte vi till World Cup och ledde hela vägen. Jag blev utsedd till världens bästa amatörbowlare…

95 VM i Reno, så mycket strul, kaos med resultatrapporteringen, vi fick spela till halv tre, tre på morgonen och var tvungna att slå världsrekord. I sista serien började vi på fel bana med trippel, sen fick vi gå och börja om från noll…

97 var ett bra år… 94 var vi World Teams Cup. Jag kan göra listan hur lång som helst. Jag kan inte sätta fingret på någonting. Jag blev invald i Hall of Fame som den femte amatörbowlaren någonsin. Det var också en cool grej. Sen ”Linus” och mitt världsrekord i Malaysia, som fortfarande är ett världsrekord, har varit kvar sen 2003. Frågan är om det någonsin kommer slås, folk pratar om det som med Bob Beamons längdhoppsrekord. Den strikefesten vi hade där, magiskt, obeskrivligt.

Alla de här grejerna har så mycket saker. 87 vann jag mitt första SM, sedan dess har jag vunnit fyra gånger, vann tre gånger i rad. Det finns så mycket häftigt.

Hur länge ska du hålla på?
- Tills jag dör. När man får det där extra adrenalinpåslaget och nervositeten, som när jag spelade SM-finalerna mot Clan, det finns ingenting roligare, att få det där lilla extra.

Skribent: Markus Hegnelius
Epost: This is a mailto link

FacebookYoutubeTwitter

BITS_logga 2014
enbanafritt

Nordic Choice
Sportpriser för idrottare, lag, föreningar och förbund

 

 SUL

BHL
Inbjudan

Idrottslyftet

 

 
Städa Sverige
 

 
bowlaren_liten
 
Sambla AB

Postadress:
Svenska Bowlingförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 086996000
E-post: This is a mailto link

Se all info