Hoppa till sidans innehåll

En världsstjärnas historia: Jesper Svensson

10 MAR 2020 10:07
Jesper Svensson vann i helgen sin tionde titel på den amerikanska proffstouren PBA. Läs här om hur allting började och tiden när han spelade Sydallsvenskan med ett hall-klot. - Det var ljusgrönt, säger han.
  • Skapad: 10 MAR 2020 10:07

Hur började du spela bowling?
- Jag började på grund av att pappa höll på att spela när jag växte upp. Vi har alltid varit en ganska idrottsintresserad familj, överlag. Även min bror håller på med en del idrotter, och pappa var också aktiv i hockey och fotboll och allting sådant där.

Just idrott kom ganska naturligt och bowling var det som han utövade när jag växte upp så jag följde med, satt med på träningar och så där. Jag började väldigt, väldigt tidigt då på grund av att intresset fanns i familjen och blev väl fast ganska fort.

Jesper Svensson, 2009När fick du ditt första klot?
- Det flummiga är att jag inte ville ha eget klot i början, så jag spelade med hall-klot och sedan, innan jag gick med på att skaffa ett eget klot borrade jag om ett hall-klot och satte i fingerinsatser och grejer, så att det skulle vara lite mer som mitt eget, det var så jag började.

När jag gjorde mina första matcher, till och med i allsvenskan så var det med ett hall-klot som jag fixat till. Jag tror att reglerna var så på den tiden att du fick använda hall-klot om du hade fingerinsatser i dem, eller något sådant…

Var det en sådan här helgjuten grej? Var det färgglatt?
- Ja, det var ljusgrönt, var det. 14 lbs var det kanske när jag började spela matcher. Sen fick jag ett spärrklot och så där.

Behövde du ett spärrklot?
- Jojo, det där lyckades jag få skruv på. Det var väl också att man alltid haft mycket rotationer men när man var liten hade man lite mindre fart, då var det ganska lagom med ett hall-klot. Jag kommer ihåg när jag fick mitt första riktiga klot, jag använde det aldrig för det svängde för mycket.

Du har alltid spelat med två händer?
- Ja, och det kommer ju därav att jag började så tidigt så att första gången jag bowlade orkade jag inte kasta med en hand. Eller det började väl med att man låg på ansatsen och puttade klotet. Sen till slut kunde man stå upp och kasta iväg det och till slut blev det som det blev.

Hade du sett någon som spelade tvåhands?
- Det är klart att man hade sett, man var ju bowlingtokig, så det är klart att jag hade sett Jason [Belmonte]och Osku [Palermaa]. Det fanns ju egentligen inget facit på hur man skulle göra. Man kommer på sina egna små idéer, och sen försöker man såklart snappa upp lite, om man kan hitta grejer som de två gjorde gemensamt. Men ganska mycket är nog ändå självpåkommet eller vad man ska säga.

När var det här? Tidsmässigt?
- Ja.…när jag gick, låg-mellanstadiet. Lågstadiet, tidigt mellanstadiet kunde man spela någorlunda bowling. Så att det började bli någon form av slag av det, att man inte bara puttade iväg det.

Jag har aldrig sett någon anledning att inte fortsätta med två händer. Dels är jag skit-kass med en hand, så har det alltid gått bättre med två händer, så jag har heller aldrig försökt, seriöst, spela med en hand. Det valet har varit ganska lätt. Sen är det klart att folk tycker och tänker om det.

Har du hört mycket?Jesper Svensson
Det är egentligen mer nu när man spelar på PBA. Bara man läser på sociala medier så är folk ganska snabba på att tycka illa om alla egentligen. Det finns ju alltid folk som gillar det man gör och ogillar det man gör. Det är bara att försöka låta det vara. Det är så det alltid kommer vara också. Egentligen inget jag bryr mig om, folk har rätt att tycka och tänka vad de vill.

Är det mer sådant där borta än här?
- Definitivt, så är det. USA är en ganska speciell mentalitet och så där. Återigen, folk har rätt att tycka och tänka vad de vill, jag bara skiter i att engagera i de som tycker illa om mig, och är tacksam åt de som supportar en själv.

Hur hittade du din egen teknik? Du tittade på Osku och Jason och sedan försökte du hitta något eget?
- Ja, det gjorde jag definitivt och det är svårt att utvecklas mycket mer än att, det var det som funkade bäst för mig och så hade jag aldrig någon anledning att inte göra det. Så var det, när man var liten var det många som sa: du kommer aldrig kunna spela sådär, du kommer göra illa ryggen och bla, bla, bla… så bestämde jag mig ganska tidigt att: Det kommer visst att gå bra. Då var det väl mer att folk sa det för att man visste inte då att det skulle bli så pass vanligt som det är nu. Folk sa nog mycket sådant i ren okunskap kan jag tänka mig.

Men trodde du att det skulle bli så stort? Hade du någon uppfattning?
- Nej, aldrig, det har jag nog fortfarande inte. Jag försöker bara ta tävling för tävling, dag för dag, vecka för vecka. Klyschorna liksom. Jag gör det jag tycker är roligt och hur bra jag är eller inte, det är svårt själv att säga. Jag försöker bara se till att jag ska bli så bra som jag kan, så att jag får ut min fulla kapacitet. Sen är det svårt att säga vad den fulla kapaciteten är, det återstår att se. Jag tänker att jag inte är färdig ännu.

Det är många idrottsstjärnor som säger det, de har inte något specifikt mål utan de försöker bara bli så bra de kan bli.
- Ja, sen känns det så klart, när man blivit lite äldre och framförallt spelar mer i USA och runt om i hela världen. Varje tävlingstillfälle blir mycket större och mycket viktigare. När man var liten kunde man ha, då hade man seriespelet och U-svenskan, som vi spelade, som var fax-matcher. Man fick slå och så faxade man resultatet. Bowliaden och lite junior masters, det var sådana grejer, det var ett par gånger per år, då var det stora mål.

Men nu är det mer att, varje tävlingstillfälle är stora tävlingar, därför är det så svårt att sätta ett specifikt mål. US Open vill jag göra jättebra, eller TOC vill jag göra jättebra, för nu är det mer att jag vill kunna vara bra hela tiden. Nu kan jag inte välja en tävling som är mer viktig än någon annan. Sen är det så klart att mästerskap alltid är speciellt.

Men just på tävlings-biten är det svårt att sätta upp enskilda mål tycker jag. Utan det är mer att jag ställer krav på mig själv och sätter mål gentemot mig själv, hur jag ska genomföra saker och hur jag ska gå till den där bästa versionen av mig själv. När man möter de bästa bowlarna i världen, vecka ut och vecka in, är det svårt att sätta upp ett mål att jag ska vinna det här, eller det här.

Det är så jäkla svårt att vinna mot de bästa i världen, för att det ska gå så gäller det är jag är så förberedd det går och ta rätt beslut. Det är mer sådant att jag sätter mål gentemot mig själv än rena resultatmål.

Jesper SvenssonHar du någon tränare nu?
- Jag brukar säga att hela Pergamon är ens tränare på något vis, det finns så jäkla mycket kunskap i den gruppen så att är det någonting kan man alltid fråga någon om hjälp. Ljungen [Peter Ljung] finns tillgänglig, Martin [Larsen], och ”Robban” [Andersson] ibland, det finns alltid någon man kan fråga om man behöver hjälp med någonting.

Eller om man behöver hjälp med att filma så kan man själv sitta och titta, jämföra och sådant där. Så för tillfället känner jag inget behov av att ha någon tränare som säger till mig vad jag ska göra och inte göra utan jag tycker att det är rätt behagligt som det är. Känner jag att det är något strul kan jag alltid fråga någon, det räcker för mig.

Den tekniken du har idag har du, i stort sett, byggt själv?
- Njae, när jag var lite yngre så hade jag jättehög baksving för att vara tvåhandsspelare. Jag slog så hårt jag kunde hela tiden och då hade jag ingen kontroll på det över huvud taget. Då började jag jobba en del med ”Robban” och fick lite lägre sving och sådär. Vi fick kontroll på hela min teknik, kan man säga.

Just det här Uretan-spelet som jag gillar, det spannet där jag kan använda Uretan blev större för att jag fick lättare att slå lösare. Jag blev bättre på att ändra tempo helt enkelt. Det var inga problem att slå lite hårdare eller lösare. Det blev mer kontroll kan man säga, mer städat och vårdat. Det är väl egentligen den största förändringen vi gjorde och det blev ju lite att timingen blev lite annorlunda. Just den grejer har gjort mig väldigt gott.

Ditt sidosteg där i mitten som de kallar för ”shuffle step”, kommer det därifrån?
- Ja, jag tror det blev så. När jag skulle försöka få mer kontroll på allt så blev det nog att, min ansats gick lite långsammare och för att på något sätt bromsa, eller så där, så blev det ett sådant. Jag är lite osäker, vet inte riktigt vart det kommer ifrån.

Jag vet att det ser flummigt ut, men det är en till sådan här grej, jag skiter i hur det ser ut, man ser många exempel på att det är inte de som spelar finast som vinner mest. Det är de som kan göra likadant varje gång som kommer vinna mest. Så finns de dom som har jättefin teknik men de är inte bra för det. Jag vet att det kan se konstigt ut, men jag skiter i det.

Hur många tror du kommer spela tvåhands om tio år?
- Hade du räknat på ett junior-EM för, när jag gjorde mitt första JEM, vet inte vilket år det var, så hade du sett en handfull. Bara senaste åren har det blivit jättemycket mer, det är jättesvårt att säga, jag tror att det kommer fortsätta att bli mer och mer, men det är svårt att säga någon procent eller så här. Jag hoppas och tror att det kommer mer och mer.

Det finns de som säger att Eliten kommer spela tvåhands och att en hand kommer vara till för nöjesbowling, att Eliten kommer spela med två händer och då också korta ner karriären eftersom tvåhandsbowlingen tär mer på kroppen?
- Så kan det definitivt vara, det är väldigt svårt, folk har ju teorier om allt möjligt. Om 15 år kanske folk spelar baklänges, vad vet jag, det är helt omöjligt att sia om. Det finns ju alltid de som kan se in i framtiden och vet hur det kommer bli, men jag är inte en utav dem utan jag tänker att jag väntar och ser.

Det är ju lite så att, folk uppfinner en stil efter förutsättningarna som är. Om de kommer lägga minimalt med olja på banan eller om kloten blir jätte-annorlunda, då kanske det är bra att slå rak-slag om tio år. Vi vet ju inte. Det jag tycker är fantastiskt med bowling är att många har chanser att vinna oberoende hur du spelar.

Ta Walter Ray Williams, han vinner fortfarande tävlingar och han spelar likadant som han gjorde för 30 år sedan. Vare sig man till hör den gamla skolan, eller den nya skolan, så har du fortfarande chanser att vinna för i grund och botten handlar det om att bli bra på att det du gör.

Att välta tio käglor.
- Det är det det handlar om.

Skribent: Markus Hegnelius
Epost: This is a mailto link

FacebookYoutubeTwitter

BITS_logga 2014
enbanafritt

Nordic Choice
Sportpriser för idrottare, lag, föreningar och förbund

Projektstöd IF barn-o ungdomar 2020

 SUL

BHL
Inbjudan

 

 
Städa Sverige
 

 
bowlaren_liten
 
Sambla AB
Enklare Ekonomi 

Postadress:
Svenska Bowlingförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 086996000
E-post: This is a mailto link

Se all info