Hoppa till sidans innehåll

Månadens mästare: Mattias Olsson

02 JUN 2020 13:00
Efter tio år i, eller precis utanför, Team Sweden fick Mattias Olsson åka med till EM i München förra sommaren, och bli Europamästare. - Jag går nästan igång på att misslyckas, säger han.
  • Skapad: 02 JUN 2020 13:00

Hur var det att bli uttagen till landslaget?
- Det var faktiskt så att jag var på jobbet, och så visste vi att klockan 12 skulle det komma ut på Svenska Bowlingförbundets hemsida. Jag var på jobbet och var väl lite så att jag har väl en bra chans i år. Men man vet ju inte, jag fick ingen förhands, inget sådant. Det var helt enkelt så att när det kom upp på Svenska skulle jag gå in och kolla, men jag hann inte. ”Malten”, Michael Ahlqivst, ringde mig precis när det hade släppts. Han trodde väl att jag hade suttit och uppdaterat hela tiden. Men jag hade inte haft möjlighet att göra det. ”Grattis” sa han, ”Har du inte läst, oj förlåt”. Nej, sa jag, men jag hade det på känn.

Adam Andersson & Mattias Olsson på EMHur var det känslan då?
- Så länge jag har spelat bowling har jag känt att jag hade kunnat komma med i landslaget om jag gav mig den på det. Det är mycket som spelar in, jag har haft jättebra år tidigare men så har någon annan haft ett jättebra. Jag har fallit på målsnöret många gånger.

Nu när man fick det så var det lite svårt att jobba vidare. Det var, det är, extremt stort. Att känna att man har kommit, att man har nått den där nivån som man drömde om, eller hoppades att man skulle nå. Man kan tycka att man är duktig, men det är små saker som avgör, att ta det där sista klivet in.

Jag hade mycket att göra på jobbet och kunde inte tillåta mig själv att tänka så mycket på det. Det for i huvudet, men det var inte så mycket med det. Vi firade med en flaska champagne på kvällen.

Jag har bowlat länge men jag har aldrig varit nära något ungdoms- eller junior-landslag. Jag fick ett papper någon gång där man skulle skicka in sina resultat och sådär. Då började jag med det, men sen när det gick dåligt ville jag inte skicka in några resultat så då slutade jag skicka in.

Jag kom med i Team Sweden 2009. Det var Tomas Leandersson som tog ut mig då. Det var ju otroligt, det gjorde att man kände: nu har jag tagit klivet. Nu ska man bara ta nästa också. Just då var det mycket att jag hade lyckats. Jag hade tagit mig in i landslaget. Att gå ytterligare ett steg och komma med till ett mästerskap hade jag svårt att göra.

2009 var ett jättebra år för mig. Jag var på vippen att ta mig till VM 2010 i München. Men det var första året jag kom med och jag hade aldrig spelat något mästerskap. Tomas sa att det var lite för riskabelt att ta med mig, då var det nära. Efter det har det varit lite upp och ner, jag har i princip varit med hela tiden utan att komma med till något mästerskap.

Vad är det som har saknats?
- Jag har varit lite för endimensionell, om man ska säga det. I början var jag bra på att spela kort, och mellanprofiler, men klarade inte av att spela långolja. Jag tränade på och blev bra på det. I grund och botten var det att jag hade svårt att hålla mig på en hög nivå under en lång tid. Det kom i perioder. Det kanske gick bra en vår, sen gick det inte bra på sommaren och hösten. Jag var lite för ojämn.Mattias Olsson

Hur jobbade du med det?
- Jag tränade mer. Jag tog hjälp av ”Stenis” [Sten-Åke Nilsson] mycket då. De senaste åren har det varit mycket ”Robban” [Robert Andersson] och ”Ljungen” [Peter Ljung]. Det enda sättet jag vet hur jag ska tackla det på är att träna mer. ”Vad är mina brister” och sedan nöta på det. Jag tycker väl inte, det lossnade väl ändå inte riktigt. Det gick, återigen, bra i perioder.

Det som gjorde att det verkligen lossnade var egentligen. Jag fick följa med landslaget, det var en period när jag inte officiellt var med i Team Sweden, men under den perioden fick jag vara med på flera grejer som en ”extraresurs”, då åkte vi bland annat till USA och Kegel Training center. Vi jobbade rätt mycket med teknik och att jag skulle få upp farten, men det som gjorde det var att jag kände att det höll på att glida mig ur händerna om jag inte tog tag i det.

”Ekiz” [Johan Ekström], som då var förbundskapten, sa att ”vi vill inte släppa dig. Vi vet hur hårt du jobbar”. Då kände jag: Nu måste jag ta tag i det här, då fortsatte jag att jobba. Då blev det i princip hela sommaren, ändrade mitt grepp för att bli mer avslappnad i handen.

Efter den sommaren började det lossna. Det var som att jag kunde känna, typiskt vänsterhänt att säga med mycket känsla, men jag kunde känna när jag… helt plötsligt kunde jag känna när jag var i botten, jag visste precis när jag skulle ta i bollen, eller släppa bollen. Då blev det som en snöbollseffekt. Jag kunde rulla av bollen och då började resultaten komma.

Det var på hösten 2017. Då började det kännas bra. Den hösten var helt OK, sen kom det, 2018. Det var då vi tog 3-manna SM och jag gick till semifinalen i Elit-SM. Då kände jag att nu börjar det. Det är det här jag har letat efter. Då var det bara att jobba och fortsätta nöta. Nu visste jag hur det skulle kännas.

Vad är det som har drivit dig i tio år? Varför har du inte gett upp?
- Det ligger väl i min natur. Jag har väl alltid varit sån. Jag gillar processen. Det är konstigt att säga det när man har haft motgång efter motgång. Jag tycker om att sträva efter någonting, jag tycker om att kämpa. Det är ett av mina största mål, det är lite att aldrig ge upp. Jag försöker leva efter det. Jag går nästan igång på att misslyckas, nästa gång ska jag fan inte misslyckas. Det är mina misslyckanden som driver mig framåt. Om det skulle gå bra hela tiden är jag rädd att jag ska tappa gnistan.

Från det att jag gick från Joker till Pergamon. Jag älskade Joker, det var ett jäkligt bra gäng och vänner, men det blev aldrig någon satsning, alla var lite nöjda. Jag ville ju mer. När jag från frågan från Alexander Kotton och ”Micke” Ahlqvist, då tvekade jag inte. Det var tufft men det var rätt beslut. Det gör så mycket att träna med så bra spelare. Jag hatar att förlora, då vill man hela tiden fortsätta.

Efter allt det här. Hur var det att bli Europamästare?
- Jag försökte i någon intervju… Man kan säga att sedan man kommer med i landslaget så har jag på riktigt, drömt om det. Kanske inte speciellt EM eller så, utan bara ett mästerskap. Att få stå högst upp på pallen. Det är ju det som driver mig, jag vill ju kunna stå där uppe, jag vill ju hamna där ofta. Det är svårt. Det som hände nu, det är ju eufori. Det är svårförklarat. Det var emotionellt.

Mattias OlssonEfter 20 års slit…
- Jag försöker att inte se det på det sättet. Då kan man ju verkligen säga: ”Var det värt det?”. jag försöker att inte se det på det sättet. Den här gången gick det vägen. Det är klar att man tänker på det så, och det har jag gjort. Det är så känslomässigt.

Mästare brukar säga att när de vinner så blir allt värt det?
- Då var det ju värt det, för då gjorde du det. I och med att jag har det här drivet. Mitt driv nu är ju VM. Det är som en sådan där, man lyckas med någonting så vill man ännu högre. Nu vill jag ta mig till VM, det är mitt stora mål nu. Allt det här slitet som man har gjort. Om det faktiskt går att ta medalj, och ett guld. Då vet jag, då kan jag göra det igen. Det är också en morot, det går. Jag har tvivlat många gånger men det ligger inte riktigt i min natur att ge upp.

Vad behöver du göra för att komma med till VM?
- Det är små saker. Jag behöver bli, ytterligare, lite stabilare. Vara jämnare på en högre nivå på flera olika profiler och underlag. Jag tycker att jag har en hög lägstanivå, jag kan kämpa ihop det och hålla en bra nivå. På VM, där ska man inte bara överleva på profiler utan bemästra dem. Det är så pass jämnt nu, och så många bra spelare, det är tufft för förbundskaptenen.

Vad är det du är bättre på än de andra?
- Jag tror att jag har ett, jag är lite lugnare. Jag är lite äldre än många av killarna. Jag stressar inte upp mig, och jag vet med mig att jag har den här lägstanivån. Jag blir inte uppstressad särskilt lätt. Det kan jag ta med mig. Jag kan slå högt om det är läge. Men jag är nog en jäkligt bra lagspelare. Jag tror att jag kan påverka laget i en positiv riktning. Det kanske är lättare när man är yngre att man stressar upp sig, koncentrerar sig på sin grej och försöker lösa det. Det ligger inte i min natur, jag är en mer lagbaserad spelare.

Sen är man ju vänsterhänt också, det måste man väl lägga till. Det kan både hjälpa och stjälpa. Det måste man ju komma ihåg. Vi har ju många fantastiska vänsterhänta bowlare i Sverige, men vi har en som sticker ut. Det kommer alltid vara ett prat om vänster kontra höger, hur många ska man ha i ett mästerskap. När man har en sådan fantom som Jesper Svensson, då vill det till att vi andra vänsterhänta höjer oss.

På senaste EM var väl första gången på jag vet inte hur länge där vi var två vänster. Det ska Backe ha Mattias Olssonhatten av för, att han verkligen vågade. Det var svårt, på EM senast var det en vänster bland de 24 bästa. Det var inte bra läge, det var lurigt. Där tycker jag också att vi gör det fantastiskt, att vi håller ihop det och gör det så bra som vi gjorde.

Det är speciellt, det är den situation vi har och man får jobba där. När vi har Jesper kommer det alltid bli en diskussion, ska vi ha fler? Jesper är så bra att vi kanske inte ska tänka på honom som vänster utan han är fantastisk.

Mitt mål är ju VM, så är det bara. Det är det som är huvudmålet. Vi kommer ha ett EM innan dess och det är klart att det är ett delmål, absolut. Jag pratade med Backe tidigt i januari och var verkligen tydlig. VM är huvudmålet. Det är det vi kommer jobba efter. Det är mycket träning, mycket fys, och se till att man inte på några skador. Jag har varit väldigt förunnad att klara mig undan skador och jag vill gärna inte åka på några skador. Det gäller att hålla sig frisk.

Vad skulle ett VM betyda för dig?
- I och med att vi är där vi är nu. Det skulle betyda. Allt. Det är liksom, då har man ju, det är det största vi har. Att få vara med där, det hade varit godis.

När började du satsa på bowlingen?
- Jag började satsa i augusti 2007. Det var speciellt. Jag hade varit på en kompis bröllop i England. Vi hade grillat och haft det gott hela sommaren, och jag hade gått upp ganska mycket och kände väl att det här inte är det jag vill. När augusti kom hade jag bestämt mig, nu får det bära eller brista. Jag började träna varje dag, och gjorde det i ett år, tills jag fick problem med ett knä. Då höll jag upp i två månader, sedan fortsatte jag.

Jag var in och ut ur A-laget i Joker under hela tiden där. Men efter vintern 2008, då började jag bli fast, ordinarie i A-laget och har varit det sedan dess.

Vad kan unga bowlare lära sig av din resa?
- Det går att göra det. Det behöver inte ta så lång tid. Det man kan lära sig är att har du viljan, vill du, så finns det alla möjligheter. Du kan gå från ord till handling, hur mycket är du villig att lägga ner? Orkar du gå ner och träna när du inte känner för det? När det är sommar, det finns inget att spela, orkar du gå ner och köra spärrträning? Eller släppteknik? Orkar du det finns det alla möjligheter. Alla vill ha ett EM-guld men det är svårare att gå från att vilja till att ”jag ska faktiskt ha det”. Det är träningen där. Har du viljan finns alla möjligheter att verkligen gå ner och göra jobbet.

Skribent: Markus Hegnelius
Epost: This is a mailto link

FacebookYoutubeTwitter

BITS_logga 2014
enbanafritt

Nordic Choice
Sportpriser för idrottare, lag, föreningar och förbund

Projektstöd IF barn-o ungdomar 2020

 SUL

BHL
Inbjudan

 

 
Städa Sverige
 

 
bowlaren_liten
 
Sambla AB
Enklare Ekonomi 

Postadress:
Svenska Bowlingförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 086996000
E-post: This is a mailto link

Se all info