Svensk bowling står inför en gigantisk uppgift de kommande åren, om man som
styrelsens önskemål är att vi ska öka antalet licenser från 17.000 till 100.000.
Det som har åstadkommits de senaste 30 åren är istället en halvering av licenserna.
Nu vill man via hallföreningar som ska bildas, registrera alla som besöker en
bowlinghall.
Det är väl egentligen inte licenseringar i ordets rätta bemärkelse utan snarare
registreringar som åsyftas när det gäller hallicensen. För 25:- får alla som besöker
en bowlinghall köpa en registrering som innebär en försäkring till, i och från hallen.
Dessutom kan man delta i en halliga, pensionärsliga eller något liknande inom
hallens fyra väggar. Det finns även möjligheter att använda BITS, om det nu går.
För övrigt talades det mycket om hur vi i framtiden ska organisera oss. Det är
en fråga som har varit uppe på agendan i mer än femton år. Det som har tillkommit
de senaste åren är var, när och hur olika beslut ska tas. Tyvärr, finns det sällan
något att ta ställning till. Materialet är i stort sett detsamma år ut och år in och
är mer en beskrivning på mängder av olika scenarion. Egentligen borde den här
frågan varit löst för länge sedan, men det finns aldrig någon som tar tag i den på
ett handfast sätt och formulerar ett rejält förslag.
Om nu SDF-konferensen gick i exakt samma hjulspår som tidigare så var Årsmötet
både håglöst och tamt. De få förslag och motioner som fanns tillbuds gick i stort sett
vidare till olika utredningar för att bli presenterade på ordförandekonferensen i februari
om hur långt man hunnit med respektive utredning. Vilket innebär att långbänken
vidmakthålls i vanlig ordning.
Vi från Skåne och flera med oss har under många år efterlyst en styrelse som är
handlingskraftig. Nu har en ny ordförande tagit vid och med honom är vi många
som ställer vår tilltro till att han ska få igång verksamheten på ett bättre sätt än
tidigare. Även om man måste lägga in en brasklapp om att för övrigt blev det ju
samma styrelse.
Förhoppningen efter en helg av den här digniteten är att man ska få med sig
både inspiration och mängder av idéer hem till sitt distrikt, men det lyste med sin
frånvaro även den här gången. Vi som varit med ett antal år kan ju jämföra tidigare
årgångar och även om det låter som en klyscha så var det utan tvekan bättre förr.
Därför blir det som vanligt för oss ute i distrikten att kavla upp ärmarna och köra
”racet” så gott det bara går.