Lördagskvällen den 10 oktober 2009 på Berns Salonger i Stockholm. Det var inte någon vanlig kväll för svensk bowling.
Vid 100-årsgalan bröstade bowlingen upp sig och hyllade sina största hjältar. Det var kvällen då valet var enkelt, bowlinghistoria utklassade VM-kvalet i fotboll.

Bruno Söderström, Lennart Lindblad, Strike & Co i Göteborg.
Mats Karlsson, Lena Sulkanen, Åsa Larsson.
Ulf Andersson, Olle Svensson.
Det var oktetten som fick ta emot utmärkelserna som Århundradets största och främsta inom svensk bowling. Åtta namn som - om man kunde samla dem vid ett och samma bord - skulle kunna berätta en stor del av utvecklingen av vår sport.

När Bowlingförbundet och Hallägarförbundet för ett par år sedan bestämde sig för att satsa på 2009 som ett stort jubiléumsår var det ett klokt beslut. Motiveringen var att man ville visa vad bowlingen betytt under de första hundra åren, vad sporten betyder i dag och kan ge uttryck för i framtiden.
Det var också modigt att investera i en galakväll och än modigare att ge sig på att utse århundradets främsta och största gestalter.

Med facit i hand kan man åtminstone säga en sak om bowlingen. Historielös är den inte.
Tre av de åtta som belönades är inte längre i livet och de är knappast kända av den yngre generationen bowlare, men jag tror inte att någon kan protestera mot att utmärkelser gick till Bruno Söderström, Lennart Lindblad och Ulf Andersson. Detta sagt med insikten om att det är nästintill omöjligt att jämföra olika tidsepoker.

Åsa Larsson, bästa kvinnliga bowlaren. Foto: Jan Danielsson

Men åter till de som ändå blev utvalda. När man tittar på de tre utmärkelser som gick till hallägare kan man inte undgå att förundras över hur väl priserna spreds över alla hundra åren.

Bruno Söderström var pionjären och risktagaren som tog sporten till Sverige för hundra år sedan. Han var dessutom så lyckosam att bowlingen fick ett fast grepp i det här landet långt före övriga Europa. Det var minsann ingen självklarhet, Brunos initiativ kunde ju ha fått ett abrupt slut, men i stället blev det startpunkten för en riktig framgångshistoria.

Lennart Lindblad var en annan banbrytare i en annan tid. Han startade sitt hallimperium på 60-talet i svallvågorna efter resarmaskinernas tillkomst. Dessutom lyckades han föra samman hallägarna i en branschorganisation som senare kommit att betyda oerhört mycket för sportens utveckling.
Strike & Co i Göteborg tillhör den moderna eran. Hallen är byggd på 2000-talet för att tillfredsställa alla kundgrupper men där finns fortfarande en stark förankring i sportbowlingen genom ägarkonstellationen med Hasse Johansson i spetsen. När utmärkelsen skulle hämtas var det Hasses döttrar Therése och Anna som klev upp på scenen. Det är nämligen de som driver hallen, två unga tjejer i en övrigt ganska mansdominerad värld.
- Men det har vi aldrig känt. Det har aldrig spelat någon roll att vi är tjejer, vi har alltid uppmuntrats av både hallägare och bowlare, det är en fantastisk miljö att jobba i och verkligen roligt att gå till jobbet, sade Therése.

Bruno Söderström och Lennart Lindblad finns inte längre bland oss. Deras utmärkelser togs emot av  Brunos barnbarn Erica och Christian Biltman samt av Sven-Åke Lindblad, son till Lennart.

Galakvällen genomfördes i en upplyftande och avspänd atmosfär. Stor del i detta hade den utmärkta konferenciern Katarina Hultling från SVT-sporten. Hon var rak, informativ men också lättsam och humoristisk. Dessutom har hon sin egen förankring i en annan sport som har en del likheter med bowlingen.
- Bowling och curling är två sporter som aldrig fått den uppmärksamhet de förtjänar. Och de är inte så lätta att förklara för utomstående.
Katarina berättade också påpassligt om sitt alldeles eget minne av Lena Sulkanens triumffärd efter de tre VM-gulden 1983. Det var då Lena bland annat fick utmärkelsen som Årets kvinnliga idrottare.
- Det minns jag alldeles förfärligt väl eftersom jag själv blev europamästare i curling det året. Men det stod sig ju slätt mot Lenas tre VM-guld, sade Katarina.

Mats Karlsson, bäste manlige bowlaren. I bakgrunden prisutdelaren Malin Glendert. Foto: Jan Danielsson

Ulf var ledaren med stort L. Därom råder inget tvivel. Ulf som gick bort för två år sedan fick inte uppleva det här ögonblicket utan hans utmärkelse togs emot av systern Margareta Cardell.
Hans betydelse som ledargestalt intygades sedan på ett naturligt sätt av några av de andra vinnarna.
- Ulf var en av mina stöttepelare som jag har mycket att tacka för, sade Åsa Larsson.
- Tack Ulf. Du trodde på mig när andra inte gjorde det, sade Lena Sulkanen.

Lena Sulkanen tackar. I bakgrunden ses prisutdelaren Carl-Axel Bergström. Foto: Jan Danielsson

Vem är Sveriges bäste manlige bowlare genom tiderna? Den eviga frågan har väl alltid varit om Mats Karlsson eller Tomas Leandersson är bäst. Spontant är det de här två namnen som dyker upp. En reflektion är också att det åtminstone finns en egenskap som förenar dessa båda giganter: noggrannhet in i minsta detalj. Något för dagens unga bowlare att fundera över.
Den här juryn valde Mats. En värdig mottagare av utmärkelsen.
I sitt tacktal betonade Mats också ledarens betydelse.
- Några har betytt mycket för mig. Josef Wiener var en och Sven Breife en annan. Sven introducerade mig i mental träning och han tog med mig till Örebro där jag träffade Lars-Eric Uneståhl. Det betydde nog mer för mig än jag någonsin kunde tro. Han (Uneståhl) fick mig att tro på mig själv, sade Mats.

Bästa kvinnliga bowlaren? Valet föll på Åsa Larsson som kunde luta sig mot en fantastisk internationell karriär där hon vann allt utom en titel - det individuella VM-guldet. Inte lätt att mäta sig med den meritlista som Åsa samlade på sig.
Att bli utsedd till århundradets bowlare eller vinna ett VM-guld?
- Det går inte att jämföra. För mig har framgångarna i lagspelet alltid kommit först. Jag kan fortfarande minnas alla känslorna från guldet vi tog i 5-manna 1983. Det är som om det hände i går, sade Åsa.

Den sista utmärkelsen, Århundradets bowlingpersonlighet, röstades fram via internet och den stannade liksom flera av de andra i Göteborg. Hos ett unikum i svensk bowling, Jokers Olle Svensson.
Han spelade JSM-final 1969, gjorde VM-debut 1975, blev svensk mästare 1979 och 1981, tog fem SM-guld med Joker åren 1986-92 och så sent som förra månaden blev han matchvinnare när Joker tog full pott på sin resa till Skåne i Elitserien.

Bowlingen har gjort en otrolig resa under de senaste 40 åren, det är i mångt och mycket en helt annan sport i dag. Olle Svensson har överlevt, anpassat sig och samtidigt behållit entusiasmen.
- Det känns otroligt att stå här nu men det känns förbannat bra. Jag kommer från en genuin idrotts- och bowlingfamilj och har mina föräldrar att tacka för mycket. Liksom min klubb Joker.
Fru Birgitta, bowlingänkan, fick också sitt:
- Hon säger fortfarande hej när jag åker iväg och hej när jag kommer hem efter en bowlinghelg. Utan hennes stöd hade det aldrig gått.

Grattis, svensk bowling! 100-årsfirandet kan fortsätta några månader till. Sedan är det dags att blicka mot nästa sekel.