2009-05-10
Team Pergamon tog sitt sjunde raka SM-guld och är därmed den vinstrikaste klubben på herrsidan i seriespelets historia.
Finalen mot Sundbyberg blev precis som i fjol en rätt ensidig historia. Det var bara i den andra finalmatchens två första serier som Sundbyberg förmådde stå upp och bjuda rejält motstånd.
I första matchen stod det 12-3 efter tre serier. I andra matchen var det jämnt i två serier då "Sumpan" spelade sin bästa bowling under slutspelet med omgångar på 1734 och 1741. Det var nästan samma nivå som Pergamon och ställningen var då 4-6 med sundbybergsögon sett.
I den tredje serien höjde Pergamon sitt spel en klass till och med 1811 satte man punkt för ligasäsongen. Det betydde 4-1 och totalt 10-5.
Pergamons särklass består och kanske var detta klubbens starkaste lag någonsin om man ser till den status som deras toppspelare har i dag. Samtidigt är det uppenbart att Pergamon hade hoppats på att få hårdare motstånd.
- Vi fick allt serverat, banprofilen passade oss perfekt, sade Alexander Kotton, som alltså ansåg att hans lag gynnades av banunderlaget.
Han fick medhåll av finaldagens bäste spelare Martin Larsen.
- När man stänger ute spel från kanten innebär det att en del spelare blir inaktuella. Det bekymrar inte oss eftersom vi har så många att välja på, men de andra lagen blev nog missgynnade av det.
- Under de här sju åren som vi vunnit slutspelet har det alltid varit snabba banprofiler eller premierat spel långt in i banan, sade Martin Larsen.
Det både Martin Larsen och andra spelare i de andra slutspelslagen efterlyser är alltså större variation i banunderlaget vid slutspelet. Nu blir det dessutom en väldig kontrast mellan de banprofiler som används under Elitseriens 22 matcher och det underlag som spelarna får brottas med i slutspelet. Ibland undrar man om det finns ett förbud mot banprofiler som öppnar för kantspel när det ska spelas om SM-guld?
 |
Tomas Leandersson och Martin Larsen
har varit med alla sju åren. | | Oavsett banprofil är det svårt att på allvar utmana Pergamon. När lagets mästar-era inleddes 2003 fanns spelare som Patrick Backe, Raymond Jansson och Tim Mack med i laget. Tomas Leandersson och Martin Larsen är de som varit med på hela resan, men nu har de ett annat understöd som är minst lika starkt. Under slutspelet har de båda tvåhandsfattade spelarna Jason Belmonte och Osku Palermaa dominerat med fantomresultat, men styrkan ligger lika mycket i bredden. Under de tre dagarna i Kalmar var till exempel nye landslagsmannen Mathias Årup och 18-årige Kim Bolleby ett pålitligt banpar som stod sig hela vägen. Bolleby var en av dom som spelade alla serierna.
- Sifforna säger väl allt om hur svårt det är att komma åt Pergamon. Sedan kan man säga att långoljeprofil alltid gynnar de bästa spelarna, konstaterade Sundbybergs finske stjärna Petri Mannonen.
Detta var hans första slutspel, en positiv upplevelse och Petri kan tänka sig att komma tillbaka för mer ligaspel i Sverige.
- Det är väldigt annorlunda mot Finland. Där spelar vi 5-mannalag och det finns inget lag som är så överlägset som Pergamon.
Petri spelar för TKK i Tammerfors som vunnit fem av de senaste sju åren.
- Men det har alltid varit tajta finalmatcher, sade Petri.
Sundbybergs satsning med de finska toppspelarna Sami Konsteri och Petri Mannonen var åtminstone ett försök att utmana mästarlaget, men den räckte inte för att hota Pergamon. Avståndet var ungefär detsamma som vid fjolårets final i Örebro.
 |
| Team Pergamon vann för sjunde året i rad och blev samtidigt den vinstrikaste klubben i historien. Foto: Thord Lagercrantz | |
skriven av - Hans Karlsson
|
