Hoppa till sidans innehåll

Månadens mästare: Världsmästare Josefin Hermansson

01 DEC 2019 08:00
Som debutant på sommarens VM i Las Vegas lyckades, den nu Jerringpris-nominerade, Josefin Hermansson bli världsmästare i 2-manna tillsammans med Jenny Wegner. - Jag vet inte vad jag ska göra med medaljerna, säger hon.
  • Skapad: 01 DEC 2019 08:00

Går det att beskriva hur det är att bli världsmästare?
- Jag försöker tänka tillbaka till det, när Jenny träffade käglorna. Det var ju bara en sådan enorm lycka. Lycka och lättnad. Och det var som att alla känslor man har haft, under hela mästerskapet har man fokuserat på nästa slag, nästa slag, nästa slag…

Det är klart att, när vi gick till final blev vi jätteglada, men sen var det nästa event, då var det nästa slag, nästa slag, nästa slag… Så man väl fick fira att vi hade tagit en medalj, och det blev guld, då var det bara som att allting bara släpptes, på en gång. Och det var jäkligt svårt att lägga locket på igen, inför nästa dag och sådär.

Men det var, det var alla lyckliga känslor på samma gång, och så mycket lättnad. Glädjen, det var verkligen, vi vände oss om och så stod hela laget där, och de andra två lagen var ju så nära att slå ut oss. Det hade kunnat vara vilka två av oss som helst som hade kunnat ta guld. Och de står där och gråter av lycka för vår skull, och det är så genuint. Då känner man också lättnad, så klart.

Det var en otroligt fin stund. Jag är glad att de kunde glädjas med oss, och att mina föräldrar var med och kollade.

Josefin Hermansson & Jenny WegnerDu är världsmästare nu, men hur började det?
- Mamma och pappa har ju alltid bowlat, och de har ju träffats via bowlingen, i dalarna. Jag tror till och med att det var på en bowlingfest. Jag är uppvuxen i en bowlinghall, följt med när de har spelat, framförallt, när pappa har tävlat, så har familjen följt med. Så det är väl där man blev introducerad.

Sen kanske jag inte såg alla slag pappa slog, utan man sprang runt och lekte i bowlinghallen, eller spelade pingis i rummet bredvid, eller så. Men att man alltid har varit i den miljön och det har varit självklart. Jag vet inte vart själva drivet kommer ifrån utan det har nog bara varit att jag tyckte det var skoj hela tiden, och en självklarhet, framförallt. Att göra.

Hur mycket har du fått av din pappa, den tidigare landslagsspelaren Anders Hermansson?
- Svårt att säga. Vi pratar ju väldigt mycket bowling, och det har vi gjort genom alla år. Genom uppväxten har både han och mamma har hjälpt väldigt mycket, och pappa framförallt har ett öga för detaljer, och tekniska detaljer, så han har ju varit min tränare under uppväxten väldigt mycket.

Sen när man kom upp i tonåren och kom med i det här Team Talang så var han en del av det också, i den här mittenregionen i Sverige, så var han med som en av de assisterande tränarna. Sen var det mycket Sten-Åge Nilsson, Gert Fransson och så var Raymond Jansson med på ett hörn.

Men det är klart att från pappa, har jag kanske, den här självklara tanken att, det är klart jag ska bowla, det tror jag kommer hemifrån. Det är inget konstigt, det har alltid varit så, det har alltid varit bowling på helgerna.

När insåg du att du var bra på bowling?
- Ganska tidigt. I ungdomstiden, under femton, så kände jag att ”jag har ganska bra timing”. Nu var det inte så bra om man ser tillbaka och jämför med nu, men… jag visste att jag hade ett fint slag, och då kände jag också att jag hade potential att utveckla det. Och det har jag alltid känt.

Det känner jag ju nu också. Jag känner bara att jag har så mycket mer potential att ge. Det har alltid varit den där motivationen att utvecklas. Det har jag haft från början, men jag har ändå känt att det finns där. Det är ingenting jag har tvingat fram, utan jag har vetat att jag har det.

Du menar att både drivet och potentialen finns i dig från början? Josefin Hermansson
- Ja, det känner jag. Sen blir det bättre, ju mer man utvecklar, ju mer kan man bredda också. Det är inte så att man föds och sedan ska man bara, det växer ju fram.

Vet du var det här drivet kommer ifrån? Kommer det från din pappa, eller? För det är inte alla som har det?
- Jag har nog inte tänkt så mycket på det. Det är någonting som jag värdesätter väldigt mycket hos mig själv, och jag tror att det är samma anledning till varför jag lär mig ett konstigt språk. Det är just den här utmaningen att behöva göra mitt bästa hela tiden, att utvecklas.

I sport, eller i språk, ser man tydligt när det går framåt. Då är det lätt att ”boosta” sig själv att, det här är kul. Det svåra är när det inte går bra, eller när man känner att man står still. Men just det här drivet är det som gör att jag sysslar med det jag gör, både det här med bowling, språkinlärning, men också jobbet, att jag väljer att jobba med människor. För att det finns så mycket mer variabler att tänka på när man jobbar med människor.

Det är ständigt utvecklande. Mer än, kanske, att sitta och programmera, även om jag har ett intresse för det, och kanske skulle vilja göra det också.

Tränings-vilja är också en talang.
- Absolut. Det skulle jag nog kunna hålla med om. Jag brukar tänka att de finns de som föds med talang, och så finns det träningsprodukter, och jag är en träningsprodukt. Men det är någonting som gör att jag är villig att träna. Jag har inte tänkt på det, men ja.

Det låter som dina mål inte är resultatbaserade, utan att du vill utvecklas och göra ditt bästa?
- När jag var liten hade jag som mål att bli bäst i världen… check…haha… Jag skulle bli bäst i världen och sen skulle jag bli bowlingproffs. Sen har ju folk kallat mig för proffs, även fast jag jobbar med någonting annat. Då har jag känt att jag kanske inte behöver bli bowlingproffs på heltid. Jag kan fortfarande göra det och göra det väldigt bra.

Men när jag var yngre så var det väldigt mycket mer resultat. Alltid åka till en tävling och se sig själv som vinnare. När jag åkte till VM såg jag bara potentialen att ge mig själv möjligheterna. Det blir en mycket lugnare uppladdning då, såklart.

Just nu är det nog mer, för stunden, att man tänker mer kortsiktigt. Kortsiktiga mål. Men långsiktigt tänk. Spela och se vad som händer, och ta det därifrån. Det är så jag tänker nu.

Josefin HermanssonDu har jobbat väldigt mycket på just den mentala biten, varför har ditt resultattänk förändrats? 
- Det är väl för att resultat inte har något med mig att göra innan jag ens har stått på banorna. Det är väl mer bara kunskap och insikt i hur lite jag kan påverka någonting annat än mig själv. Så att det inte blir tillräckliga resultat har ju inte bara med mig själv att göra, så jag tror att det kommer nog mycket där.

Det kan räcka med en kommentar från någon som tycker att jag är tokig som tänker så mycket på någonting som inte ens har hänt ännu, så kan jag bara komma tillbaka, ”ja, det är sant”. Jag måste ta mig tillbaka till den rutan jag är i just nu. Jag kan lätt springa iväg i tankar, förväntningar och krav. När jag sätter kraven på mig själv nu, så känner jag att, det här är inte rimligt. Också att jag får någon som säger det till mig.

Som nu, inför det här, jag visste i januari att oavsett om jag blir uttagen eller inte så kommer jag behöva hjälp i sommar för att förbereda mig mentalt. Vi har ju Louise [Sonne Schjelerup], men hon är ju inte ”på plats”, hon är ju i Köpenhamn. Då kontaktade jag vårdcentralen, så fick jag en tid i maj. Sedan har jag träffat en psykolog nästan varje vecka under hela sommaren, och det har hjälpt väldigt mycket.

Också för att det är någon som inte kan bowling, och det är någon som inte är inriktad på sport. Så man får en annan insikt i hur korkad man kan vara, i sina tränings-, och tävlingsidéer. Man får lite distans till det, genom att ha någon som inte är ett dugg insatt i det.

Precis när jag hade blivit uttagen till VM sa jag till honom: ”Tänk om det går åt helvete, jag är där som representant för hela Sverige, jag har ju ett ansvar i att visa att: så här bra är Sverige”, och det tycker jag låter helt rimligt, men han sa: ”Tänk om jag skulle ta på mig alla psykologers ansvar på mina axlar och vara den bästa psykologen i hela världen. Det går ju inte”. Och jag bara… ”Ja, nej, det går ju inte det är sant. Jag kanske ska tagga ner på de egna kraven jag satte”. Så jag spenderade mycket tid med att bara bearbeta att jag kommer åka iväg och vara tillfreds med det. Jag har känt hela tiden att jag förtjänar den här platsen, jag har gjort slitet och jag har gjort siffrorna, och jag har en bra, trygg, grund att stå på.

Hur var det att vara på plats på VM och tävla mot de bästa i världen?
- Det som var roligt var att jag kände ingen skillnad på dem och mig, utan jag såg dem bara som motspelare, som vilken som helst. För vi var där på samma principer och samma förutsättningar, mer eller mindre.

Det är klart att vissa länder har mer förberedelser, de bor tillsammans i flera månader innan de åker. Det är klart att det förbättrar deras chanser, men när vi står där på banan. Det var inte så att jag tänkte: ”Åh, där står Rodriguez, nu måste jag slå ett bra slag för att visa att jag är lika bra”. Jag fokuserade på mitt helt enkelt, och det var nog det rätta att göra.

Jag kollade inte så mycket på de vi spelade med, eller på samma bana. När vi mötte dem i finalen, jag kollade inte på deras spel. Eller vilka namn det var. Jag visste bara att jag skulle slå ner de här tio käglorna varje gång. Jag hamnade i en ganska behaglig bubbla, som var min och Sveriges.

Det var inte nervöst, faktiskt, jag var mer nervös när jag själv inte spelade än när jag stod och spelade i finalen. Jag var inte så nervös då. När vi stod i 5-mannafinalen. Då kunde jag vara nervös när de andra spelade, men inte när jag spelade själv, för jag visste vad jag skulle göra. Så det var bara tryggt faktiskt.

Vad har du för mål framöver?
- Mina mål är väl att tävla mer, komma ut mer, och lära mig mer. Det är nog de största. Jag känner att jag började året bra, la mig bra på europalistan, sen har det inte gått så bra. Så jag känner att jag lägger inget fokus på det. Inte för att det går dåligt, men för att det inte är så viktigt för mig just nu. Det är bara viktigt att ha kul när jag bowlar.

Att bli uttagen igen och få spela EM i juni. Sen hoppas jag att jag kan åka till USA och tävla nästa år, det skulle vara kul. Så jag ska träna lite inför det.

Bli proffs och checka av den andra punkten från när du var liten?
- Ja, precis. Prova på det under någon vecka i alla fall. Det är faktiskt ganska skönt. I mitt jobb har jag väldigt långa pass, väldigt många timmar. Så vissa dagar kan jag faktiskt vara ett proffs. I det att jag kan spendera hela dagen i bowlinghallen och jag kan lägga upp träningen hur jag vill. Eller på gymmet för den delen. Jag har skaffat mig ganska bra förutsättningar för att kunna göra det bästa jag kan när man inte är heltidsbetald.

Har det sjunkit in att du är världsmästare?
- Nej, det låter så konstigt när folk säger det. Jag tror det kommer ta en stund innan man fattar. Jag vet inte vad jag ska göra med medaljerna heller. Det känns som jag inte vågar röra dem, jag vill inte riktigt flytta dem. Jag är inte redo att lägga dem på sin plats. Jag tycker de ligger bra där jag ser dem.

 

Vill du rösta på Josefin Hermansson och Jenny Wegner till radiosportens Jerring-pris: ring 099 - 260 06, och / eller rösta via SVT:s Duo-app eller Radiosportens hemsida: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3295&artikel=7343113

Skribent: Markus Hegnelius
Epost: This is a mailto link

FacebookYoutubeTwitter

BITS_logga 2014
enbanafritt

Lanetalk

 SUL

BHL
Inbjudan

Idrottslyftet

 

 
Städa Sverige
 

 
bowlaren_liten
 
Sambla AB

Postadress:
Svenska Bowlingförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 086996000
E-post: This is a mailto link

Se all info