Hoppa till sidans innehåll

Månadens Mästare: Europamästare William Svensson

02 NOV 2019 07:00
Efter 11 medaljer på juniornivån åkte tvåhandsspelaren från Västervik, som debutant till EM i München. Där blev 18-åringen dubbel Europamästare. - Sen jag har varit liten har jag sagt att jag vill bli bäst i världen, säger han.
  • Skapad: 02 NOV 2019 07:00

Varje månad planerar Swebowl.se att publicera en längre intervju med någon av de regerande mästare vi har i Sverige. Först ut är den blott 18-årige, dubble Europamästaren William Svensson från Västervik. 

Vad är det som gör att Sverige har så många mästare som vi har just nu?
- Nu har jag inte varit med på de mästerskap när det har gått lite sämre. Men det har ju gjort att vi har jobbat lite hårdare. Vi har vinnarmentaliteten just nu. Det har väl gjort att vi har lyckats flera stycken. Man lär av varandra och ser att det faktiskt går att vinna. Även om vi, kanske, inte är bäst om man ser på pappret kan vi prestera ändå.

Vi har ju så många bra bowlare i Sverige. Det tror jag gör att man pressar sig själv på mästerskap. Att, presterar man inte så finns det många andra som knackar på dörren.

Du är arton år gammal och Europamästare, hur kom vi hit? Hur började det?
- Det började redan som nyfödd att jag växte upp i bowlinghallen hemma i Västervik. Farsan coachade Domino under många säsongen och de låg ju i Elitserien då. Jag hängde mer eller mindre i bowlinghallen från det att jag var väldigt, väldigt, liten. Det gjorde väl att jag provade på i tidig ålder och så fastnade jag i sporten.

Hur gammal var du då?
- Jag fick mitt första klot när jag var tre år, av hallägaren i Västervik. Då var det ju fortfarande lek och inte seriöst, ännu. Men jag fick licens när jag var 6 år och jag spelade min första match när jag var 7. Det var då det började på riktigt. Efter det har det bara fortsatt.

Jag har spelat tvåhands hela min karriär. När jag var så pass liten orkade jag inte klotet, när jag var två, tre, år. Sen har jag väl utvecklat en teknik ganska självmant. Sen har farsan varit med och sett min utveckling, vad som funkat, och vad som inte funkat.

Även fast han kanske inte har gått några utbildningar, eller är någon expert på tvåhands har väl han kunnat följa mig och se vad som har funkat och inte funkat. Så har man kunnat utveckla en teknik utifrån det.

William SvenssonVarför började du inte spela med en hand när du blev större och orkade klotet?
- Jag vet inte. Eftersom jag började så tidigt rullade jag klotet med två händer. Jag kan inte säga att jag kommer ihåg varför det var så. Det är liksom konstigt eftersom tvåhandstekniken inte var så populär då. Jag vill väl reda på Osku Palermaa och Jason Belmonte när jag redan hade bowlat ett par år.

Så det är ganska fascinerande att jag aldrig provade en hand utan att jag fortsatte med tvåhands. Jag kommer inte riktigt ihåg vad det var som gjorde att jag fortsatte med det, visst, det funkade väl, men ändå…

I Västervik var det ingen som spelade med tvåhands då, för tillfället. Niclas Lindholm spelade ju med två händer, kom jag på nu. Han spelade i Flax och sen i Domino i en eller två säsonger. Han var väl den enda i Västervik utöver mig.

Du såg inte honom?
- Nej, jag har inget minne av det. Jag kanske gjorde det, och såg att det är någon annan som gjorde det, att det inte är konstigt. Det är en bra fråga. Jag har aldrig reflekterat över att jag aldrig spelade med en hand.

Har du försökt?
- Det är väl på senare år jag, på skoj, provat en hand liksom. Men innan det så har jag inget minne av det. Jag kanske kastade iväg klotet med en hand, men aldrig att jag kände att det var någonting jag ville göra eller som funkade för mig.

Det har väl alltid varit tvåhands och då har inte en hand varit något alternativ, eftersom tvåhands fungerat så bra, så jag har aldrig gett det chansen. Men jag tror inte att jag hade varit lika bra om jag hade gett mig på en hand. Även fast jag var så pass ung när jag började tror jag inte en hand hade passat mig.

När började du se att du var bra?
- Jag vet inte, men på Junior Masters. När jag började komma upp så var ju det ganska populärt. När man skulle anmäla sig tog det 30 sekunder, max en minut, så var hela lördagen fullbokad till finalhelgen. Jag kommer ihåg att jag var 11 när jag kvalade in till min första final i Junior Masters. Det var väl då jag fattade att: ”det här kan bli ganska bra”.

Sedan har jag hela tiden haft den här motivationen att vilja spela final, och sätta upp nya mål, och utvecklas vidare inom bowlingen. Jag spelade min första Junior Masters när jag var 8 tror jag. Då var väl kanske inte målet att gå till final i deltävlingarna, men någonstans lärde man sig och utvecklades.

Det är ju samma sak nu när man kommit upp i åren och spelat sin de första Europatourtävlingarna och nu i USA också. Man lär sig ju, och så får man sätta upp nya mål efter det. Det är väldigt viktigt, tror jag, att jag fick lära mig att vara med och tävla tidigt. Se hur de som var snäppet äldre beter sig på banorna, och vilka beslut de tar, och så vidare.

För när jag kvalade in till min första Junior Masters-final, då var ju Jesper Svensson, Filip Wilhelmsson och Pontus Andersson de som var äldst i ungdomsklassen, så det var ju inga man kunde konkurrera mot. Men givetvis var det några man såg upp till och då var det ju häftigt att spela mot dem.

Det är likadant nu när man har kommit till Europatouren och PBA-touren, att spela mot de bästa, lära sig av dem. Sen är det häftigt att kunna konkurrera mot dem.

Du har varit rekordung i många sammanhang. Kommer din mognad på banorna från att du hela tiden har spelat med de som är äldre?
- Ja, det skulle jag påstå. Jag mognade väl ganska tidigt. Många har kommit till mig och sagt att jag beter mig väldigt bra på banan. När jag var liten kunde vissa ungdomar sparka i klotreturer och sådär, sparka i väskor och slänga grejer. Men det var aldrig min grej, utan jag försökte hela tiden, som jag gör nu, fokusera på mitt egna spel och inte vara arg och hetsa upp mig över andra saker.

Det har ju med att göra att jag har fått väldigt bra stöttning av mina föräldrar och min familj. En bra uppfostran om hur man ska bete sig när man tävlar. Det har väl gjort att jag har varit väldigt mogen på banorna, och i mitt sätt när jag bowlar. Det tror jag har varit väldigt viktigt och varit en stor del i att jag utvecklades så pass tidigt, att jag blev bra rätt så tidigt.

Det här lugnet du har på banorna, är det alltid positivt?
- Jag skulle säga att det är både och. Det är väl från olika tillfällen. Men oftast, när jag bowlar riktigt bra, är det när jag går in i min egna bubbla och bara fokuserar på mitt egna och försöker stänga ute allt annat.

Sen är det klart att man presterar på ligamatcher, även om det då är att man måste kommunicera med sina lagkamrater och att det är mer tjo och tjim på banorna. Då blir det inte riktigt att man kan komma in i den där bubblan på det sättet, men jag har alltid bowlat bäst när jag varit inne i min bubbla och har det där lugnet.

De gångerna som det går sämre är de gångerna när jag inte riktigt hittar det lugnet. Hittar den rytmen jag vill ha för att kunna prestera.

Du har tagit 11 medaljer under din juniorkarriär, tittar du tillbaka på det med glädje? William Svensson
- Även om sista Junior-EM blev ganska misslyckat kan man se tillbaka på de andra fyra mästerskapet och se att de blev väldigt lyckade istället. Det var mer att det sista EM:et blev mer en chock. Ofta är det så att man målar och olika scenarier, och jag hade kanske tio till tjugo olika scenarier på hur det skulle kunna gå, men aldrig kunde jag se att jag skulle åka hem utan en medalj. Så det blev väl mer en chock.

Men ser jag tillbaka på min juniorkarriär skulle jag säga att det är väldigt lyckat, och inte bara för att det var bra prestationer, bra resultat och medaljer, utan även att jag har tagit allt i tur och ordning, tagit ett steg i taget hela tiden.

Det tror jag också har varit väldigt viktigt, att jag inte har stressat fram. Att jag måste åka ut på europatouren tidigt, utan att det har gått från Junior Masters, till att kanske åka på AIK och större tävlingar i Sverige. Tagit steg för steg, och det har nog gjort att jag har utvecklats i rätt takt, inget har blivit förhastat. Jag skulle inte säga att jag ångrar någonting i min juniorkarriär.

Kan det vara så att allt har gått för bra?
- Det kan ha varit så, eftersom det har flutit på så bra tidigare. Det är klart att målsättningarna var högt ställda och att det var kanske inte konstiga att jag hade höga målsättningar. Men på ett sätt tänkte jag ju till, och eftersom jag hade ett mästerskap till, bara en och en halv månad senare så blev det givetvis en väckarklocka och det gjorde väl att jag var lite extra skärpt där inför seniormästerskapet.

Så på ett sätt, hade juniormästerskapet gått bra, hade kanske inte seniormästerskapet gått lika bra. Jag tror att det var kanske lite bra att det inte gick lika bra på det sista juniormästerskapet som i de andra juniormästerskapen.

Hur var det att ta steget till seniorerna?
- Det var ju väldigt tufft. Som jag sa blev jag ju lite extra skärpt med träningen. Men samtidigt är det klart att självförtroendet får sig en törn efter sista junior-EM:et. På första lägret med seniorerna kändes det väldigt bra, jag kom in i gruppen på ett bra sätt. Då kände jag väl att lite av de nerverna, och den spänningen, man har inom sig släpper lite grann.

Sen, München har jag varit i tidigare och spelat i. Det var givetvis skillnad att komma upp till seniornivå. När jag var på juniornivå var jag ju yngst ett par gånger och nu fick jag vara yngst igen. Så det blir ju lite att man kommer tillbaka till den tiden. Så det var kanske bra att jag var så pass tidig på juniorsidan, för då kunde jag ha lite samma tänk med målsättningar och så när jag gick in i mitt första seniormästerskap.

Första Junior-EM:et upptäckte jag att konkurrensen är mycket bättre än vad man tror och det visste jag ju nu till seniormästerskapen, att konkurrensen är väldigt tuff och det finns mycket fler bra bowlare än vad man tror. Jag tror att det var rätt tidpunkt att byta från junior till senior. Där tror jag det blev ganska perfekt, just att det var en bra tidpunkt att byta. Ett bra steg i karriären att göra.

Du måste ha hittat den där bubblan ganska bra i München?
- Ja, det är klart. I början var det väldigt nervöst. Man får ju de här tankarna att man inte vill göra bort sig. Men de får man ju lite stänga ute och fokusera. Man vet ju att man har kapaciteten att bowla bra. Sen tror jag det var en väldig fördel att det gick väldigt bra i både singel och dubbel, att det var nära medalj dr. Då får man lite en ”boost” för självförtroende, man får lite bekräftelse att det skulle kunna bli medalj om man bowlar bra.

När det var 5-manna, det är ju lite den distansen där man, som lag, vill prestera bra. Vi hade så bra lag-kemi och gruppsammanhållningen var väldigt bra, så man känner sig trygg med gänget. När vi tog den guldmedaljen var det väldigt roligt, och en lättnad, att man fick med sig en medalj.

När jag gick in i Masters hade jag väl ingen målsättning att jag skulle ta medalj, eller vinna en eller två matcher. Utan jag gick in i min bubbla och bara tog en serie, en match, i taget. Och när jag fick möta Martin Larsen i semifinalen kände jag att jag hade säkrat medalj, jag hade ingen som helst press att jag behövde slå Martin.

Givetvis ville jag slå honom, men det hade inte gjort så mycket om jag hade förlorat. Då spelade jag egentligen min bästa bowling som jag har spelat, någonsin. I finalen hade jag givetvis bara ett mål, och det var att vinna. För då hade jag tagit mig så långt, det hade känts så pass bra, då kände jag att jag kunde gå hela vägen, men innan dess trodde jag aldrig att det kunde bli guld.

Vad har du för mål framöver?
Sen jag har varit liten har jag sagt att jag vill bli bäst i världen. Det målet står väl kvar, om man ska se långsiktigt. Sen var jag ju i USA för första gången och tävlade där, då insåg jag ju att det är många fler bra bowlare där, och inte bara i Europa. Det kanske syns tio, tjugo, på TV här hemma, men det är tio, tjugo, till som är bra.

Jag vill fortsätta spela mästerskap, det är ett U-21VM, ett U21-VM. Så det siktar jag ju på, givetvis. Seniormästerskap, det är EM nästa år, VM 2021 hoppas jag kunna ta en plats.

Ser man till tävlingar hoppas jag kunna tävla så mycket som möjligt i Europa men även kunna åka till PBA.touren lite då och då, förhoppningsvis att kunna göra det på heltid. Det får tiden utvisa lite. Jag vill fortsätta utvecklas, ta steg för steg, och förhoppningsvis, en dag, kunna vara bäst i världen. Eller i alla fall en av de bästa och kunna leva på sporten, det hade varit drömmen.

Skribent: Markus Hegnelius
Epost: This is a mailto link

FacebookYoutubeTwitter

BITS_logga 2014
enbanafritt

Lanetalk

 NM

Junior NM 13-16/11

SUL

BHL
Inbjudan

Idrottslyftet

 

 
Städa Sverige
 

 
bowlaren_liten
 
Sambla AB

Postadress:
Svenska Bowlingförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 086996000
E-post: This is a mailto link

Se all info